Wild väst: Joséphine Adams

Scen ur fina filmen Om jag vore

Har du vägarna förbi Bio Roy på Kungsportsavenyn fredag 17 augusti kan du se Om jag vore, Joséphine Adams starka, smått självupplevda examensfilm från Filmhögskolan här i Göteborg.

Relationsdramat kretsar kring Vilja som genom självsvält och ständig träning försöker återta kontrollen över sin kropp. Fylld av självförakt pendlar hon mellan att ge sig hän, njuta sexuellt, och ge sig bestraffning för all passion hon rymmer inombords. Känslor för med sig kaos, och kaos är förbjudet.

Hårt hållen, från ett högborgerligt hem, är psykisk ohälsa inget hon är fostrad att tala högt om. Istället håller Vilja känslorna i schack tills hon närmast imploderar.

Filmen får mig inte bara att tänka på Lisa Aschans Apflickorna, som även den delvis utspelar sig i stallmiljö och berör samma ämnen: makt, maktöshet och kvinnlig sexualitet. Lika starkt associerar jag till Johanna Ekströms roman Om man håller sig i solen. Ekström skildrar där sin uppväxt i en kulturell överklass där orden är allt. Barnen är för mer än alla andra, upphöjda varelser som befolkade en plats bortom den grå vardagen. Bokstavskombinationer som BUP tillåts i detta hem inte existera annat än möjligen som en ordvits i en poetisk lek.

Ord upprätthåller fasaden, och fasaden är allt. Rämnar den så är spelet förlorat.

Johanna Ekström, dotter till akademiledamoten Pär Wästberg och författaren Margareta Ekström, försöker fånga föräldrarnas uppmärksamhet och utvecklar på kuppen bland annat städmani och anorexi.
Om jag vore är också en slags uppgörelse med negativa beteendemönster i släkten. Här finns en tanklös, självupptagen mamma som istället för att se hur dåligt dottern mår invaderar hennes privatliv, tjatar om framtiden och vill att dottern ska prestera bättre än att bara tassa runt och mocka skit i stallet. Tillfälligt utan bostad flyttar mamman till och med in i Viljas lägenhet utan att förstå hur viktigt det är för dottern att få andas egen luft.

När även flickvännen börjar oroa sig för Viljas nattliga träningspass, och när lukt en av kräk på händerna inte längre går att dölja, ställs allt på sin spets.
Filmens höjdpunkt är en starkt laddad uppgörelse mellan Vilja och hennes mamma. Filmen skildrar i korta, välavvägda scener också hur huvudpersonens mamma och mormor bär på outredda känslor av skam. Utan att våga rota i det som gör ont är risken förödande att beteenden projiceras för att sedan: upprepas.

• Josephine Adams föddes 1987 i Södertälje. Hon gick ut Filmhögskolan i Göteborg 2012.
• Tematik: "Den tematik som talar till mig just nu återfinns i det självdestruktiva. I människans inre konflikter och spärrar i relation till sig själv och sin omgivning."
• Kortfilmer: Berlin Baby (2008), Komma ikapp (2008), Tätt intill (2008/2009) och En av dem (2009/2010)