Scener ur Sue Ellens äktenskap

                               Strindbergs Fadren, i Dallas-tappning.

Det var egentligen aldrig den skoningslöse J.R som fick mig att sitta som klistrad framför tv:n i början av 1980-talet, ja eller inte bara. Storfavoriten i Dallas för min del var hans olyckliga hustru Sue Ellen, tätt följd av Lucy, JR och Bobbys flörtiga brorsdotter med de långa korkskruvslockarna.

När jag tänker på Dallas (1978-1991), såpoperornas såpopera som följdes miljontals tv-tittare i hela världen, tänker jag på Sue Ellen. Ständigt plågad, förnedrad och med tiden allt mer försupen var hon oupphörligen fascinerade: vad skulle hon göra i det här avsnittet? Skulle hon vara svag, krypa, eller uppbåda kraft att utmana J.R? Spelet mellan makarna Ewing är oförgömligt: fyllt av ränker, list och svek. Urladdningarna lika många som melodramatiska. Inte konstigt att Ingmar Bergman var ett Dallas-fan, och visst går det att hitta likheter mellan J.R och Sue Ellens infekterade gräl och Scener ur ett äktenskap. (Bergmans tv-serie från 1973)

På sätt och vis var Sue Ellen ändå stark, mitt i all sin patetiska bräcklighet. Gång på gång drogs hon till konflikter, utmanade familjen Ewing, ifrågasatte äldste sonen J.R, hans svinaktighet, svek och auktoritet.

  

Nu i kväll, 20 augusti, är svensk premiär för "nya" Dallas (TV 4, 21.00). JR sitter i morgonrocken på hemmet och bidar sin tid, medan hans son John Ross och Bobbys son Christopher står i centrum. Det är Dallas "The next generation" trots att flera av originalskådespelarna med 81-årige Larry Hagman (J.R) i spetsen släpar sig runt som skuggor av sina forna fiktiva jag. 

Liksom tidigare tycks ranchen Southfork även 2012 vara männens värld, där kvinnorna främst är till för att erövras. Det ska bli intressant att se vad Sue Ellen (Linda Gray) kan göra åt saken. Om hon ska nöja sig med att bli fortsatt förnedrad. Eller om hon har större chans att hävda sig nu, i en ny tid.

                          J.R förolämpar Sue Ellen, för vilken gång i ordningen?