Besatt av Borgen

Fort, fortare gnuggar hon tandborsten tills det riktigt känns hur ont det gör, tills löddret bubblar okontrollerat. Sedan kommer den. Urladdningen. Spott stänker över badrumsspegeln medan Birgitte kvider av otillräcklighet. Hon som i sin offentliga roll i så många situationer är så samlad, principfast och stark. Nu tvingas hon inse hur hon, utan att alls vilja det, ändå försummat sitt älskade barn. En scen att minnas. Jag ryser. 

Borgen är ett mor-dotter-drama av hög kaliber, men också så mycket mer. Jag älskar faktumet att Birgitte, statsminister och frånskild tvåbarnsmamma, ex-mannen Philip, dottern Laura, journalisterna Katrine och Hanne, strulige spinndoktorn Kasper med flera tillåts vara så komplicerade, stark-bräckliga, precis som i verkliga livet. Seriens huvudpersoner bjuder på en provkarta av fina och mindre charmiga egenskaper vi alla känner igen hos oss själva och människor i vår närhet.

Det är lika bra att erkänna det. Jag är besatt, kan knappt bärga mig till nästa avsnitt. Inte sedan In treatment har beroendet till en tv-serie varit så här akut, tror jag...Mad men hade sin magnetiska dragningskraft, visst. Och Todd Haynes makalöst grymma melodram Mildred Pierce, med Kate Winslet i en av sina bästa roller någonsin. Ändå sticker Borgen ut, har den där lilla extra: en lockande kombination av vardagsliv och relationstrassel, trovärdigt skildrat och finurligt varvat med intriger i maktens korridorer. Det genomarbetade manuset håller hela vägen: fyllt av dramatik, oväntade vändpunkter, rörande vänskap och smärtsamma uppbrott. Dialogen blixtrar till med jämna mellanrum, men vad viktigare är: går aldrig på tomgång. Birgitte Nyborg Christensens väg från tveksam statsministerkandidat till sylvass politiker och fullblodskarriärist är konstant fängslande. Sidse Babette Knudsen imponerar i så gott som varje scen, gestaltar Birgittes ambivalens med sådan nerv att det genomgående känns helt äkta.

Borgens manusförfattare Adam Price skrev i slutet av 1990-talet den underskattade tv-serien Taxa, där ett antal chaufförer på en taxistation våndades över sina struliga relationer och livsbeslut. Tillsammans med bland andra Søren Sveistrup (hjärnan bakom Brottet) var Price därefter med och skapade hyllade serien Nikolaj og Julie. Sedan skrev han trettio avsnitt av kriminalserien Anna Phil. Danmark satsar stort på sina manusförfattare, som får utrymme och tillåts utvecklas. Det ger uppenbart resultat. Såväl Borgen som deckarhistorier som Örnen, Mordkommissionen (båda skapade av Mai Brostrøm) med flera serier skapar en lyckad mix av vardagsliv och brott/politik/samhälle. Dessutom porträtteras idel starka kvinnor. Brottets hjälte heter till exempel Sarah Lund och spelas av Sofie Gråbøl.

Till sist. Vi som inte kan få nog av Borgen, inte heller av Birgitte Hjort Sørensen som journalisten Katrine, kan med spänning se fram emot hösten. Då återkommer hon som Marie Krøyer i Bille Augusts känslospäckade relationsdrama om den danska konstnärinnan: Balladen om Marie Krøyer. Det låter som en film värd att vänta på.