Den här boken damp ner i brevlådan i veckan, den amerikanska filmkritikern Molly Haskells klassiska bok från 1974, i uppdaterad form 1987.Kapitlet The Big lie inleds så här, i en snabböversättning:
"Den stora lögn som påtvingats det västerländska samhället är tanken om kvinnors underlägsenhet, en lögn så djupt impregnerad i vårt sociala beteende att enbart ett erkännande av den innebär en risk att repa upp civilisationens väv."
Och
"I filmbranschen har vi haft en industri som ägnat mycket kraft åt att underbygga lögnen."
Enligt henne är filmmediet fortfarande, eller var åtminstone på 80-talet, rotat i 1800-talets romantiska litteratur, vilket gör att den till viss del reproducerar dess värderingar kring hur hur relationen mellan man och kvinna skildras.
Just nu läser jag om hur Haskells barndoms kvinnliga stjärnors storslagna personligheter, som Bette Davis, Katherine Hepburn och Margaret Sullavan, stod i skarp kontrast till deras ofta underlägsna rollfigurer.
Jag gillar samtidigt att Haskell är tydlig med att yttrandefriheten går före allt annat. Hon ser till exempel hellre regissören Brian de Palma hänge sig åt vad hon kallar misogyna fantasier än att ha feministpoliser på plats under filminspelningar för att kontrollera att allt blir korrekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar