 |
| Marie Krøyer maler av PS Krøyer, 1890 |
För den danske konstnären Peder Severin Krøyer – eller Søren som han kallades – var den 16 år yngre Marie favoritmotivet nummer ett. Själv målade hon allt mindre efter giftermålet med Krøyer 1889, för att sluta helt kring 1910.
I veckan har Bille Augusts film Balladen om Marie Krøyer svensk biopremiär. Det är en film som försöker berätta Maries berättelse, bortanför den pastellskimrande aura som än idag omger Skagenmålarna. Skådespelaren Birgitte Hjort Sørensen skapar ett levande porträtt av Marie, som slutligen lämnar sin man för den unge kompositören Hugo Alfvén. Men av filmen att döma är även han mest intresserad av Marie som musa.
Varför slutade Marie att måla? Hon ville tidigt bli konstnär och bröt mot tidens förväntningar när hon som tonåring drog till Paris för att få privatlektioner i måleri - kvinnor var inte tillåtna på till exempel den danska konstakademin. Vad dödade drivet? Bille Augusts film menar att förutom tidens krav på kvinnor bidrog makens brist på uppmuntran och redan stora kändisskap. Hur hennes egna inre tvivel såg ut får vi tyvärr inte veta. Från det att hon bestämmer sig för att lämna sin man lämnar också filmen hennes konstnärsidentitet och skildrar henne istället som utstött och försmådd.
En scen som fastnar är när hon och PS Krøyer målar, sida vid sida. Han på en stor pampig målning, hon på en mycket liten duk – lik den ovan. Det är ingen tvekan om vem båda två tycker är den verkliga målaren. Maries konstnärskap sker mellan hushållsbestyren och de stunder hon ska sitta modell och pumpa upp makens ego. Att måla stort, att vara anspråksfull, tar tid och kräver mod. Som Marie Krøyers peppande väninna Agnes Slott-Møller skrev till henne i ett brev 1887: "det krävs mod för att ha talang." (Det är också namnet på den utställning av Marie Krøyers konst som visas på Skagens museum fram till nästa höst). Den lilla tavlan vänder Marie till slut på i skam, hon får ingen motsvarande hjälp från maken att blåsa upp sitt ego.
Den där lilla tavlan som Marie målar på i sin mans målning från Italien. Var det hon som själv valde att köpa de små dukarna, eller snickrade PS till dem åt henne i passande format?
Jag tror att du missar en viktig poäng, nämnligen att Krøyer faktiskt var en etablerad och välbetald konstnär samt en riks-kändis när de blev ett par. Dessutom så var ju Marie elev till Krøyer några år innan deras förhållande.
SvaraRaderaSå storleken på dukarna och att hans konstnärsskap kom i första rummet faller sig naturligt. Marie tjänade aldrig några pengar direkt på sitt målande under sin levnadstid.
Att hon slutade måla kan bero på många saker, som vi bara kan spekulera i, det kan ju vara maken och hemmet som var orsaken, men även intresset.
Själv var jag musiker i 25 år innan jag plötsligt en dag inte ville spela mer eller knappt lyssna på musik.
Min poäng är att det inte är en slump att det just är manliga konstnärer som var (är) etablerade välbetalda rikskändisar när de träffar unga kvinnliga konstnärer som "väljer" att att måla små tavlor eller ge upp sitt konstnärskap.
SvaraRaderaSer man inte strukturen bakom de faktiska förhållandena, ser man heller inte mönstret. Detta maktförhållande i en konstellation av två heterosexuella konstnärer är tyvärr inte särskilt unikt för paret Krøyer. Läs gärna till exempel Nancy Hustons bok Skapelsejournal för fler exempel.
Men visst kan det vara så att hennes intresse inte varit tillräckligt. Utan glöden blir det ju inte mycket gjort. Men vi kan vara säkra på att PS glöd hölls igång, bland annat av en beundrande före detta elev som blir hans fru. Vem beundrade Marie som konstnär?
/Emma