Wild väst: Hanna Högstedt

Hanna Högstedt möter våren i Paris.

I våras gick Hanna Högstedt den parisiska avenyn Champs-Élysées fram och sjöng den franska nationalsången. Iförd burka. Filmad av en kamera. Det var dagen efter det franska presidentvalet, folk var glada och uppsluppna och trötta på diskussionerna om burkaförbudet som infördes våren 2011. Hanna Högstedt, 31-årig filmregissör utbildad på Filmhögskolan i Göteborg, hade förväntat sig att bli gripen av polis, men fick helt andra reaktioner.

Hennes examensfilm A safe place for the wild innehåller en av mina absoluta favoriter bland festscener i svensk film. Filmen, som gjordes 2010, handlar om tre kvinnor och en dotter som flyttar ihop, genom att de helt enkelt river en vägg mellan sina två lägenheter. Inflyttningsfesten som följer blir magisk.

Hanna Högstedt är intresserad av att undersöka hur människor skapar sätt att leva tillsammans och hur olika identiteter formas och omförhandlas. I examensfilmen skildrade hon en queervärld som hon själv rör sig i, genom en berättelse om att skapa sin egen familj. Så länge du själv är en del av den icke-norm du skildrar är du ganska säker, säger Hanna Högstedt, när vi träffas på Hagabion i Göteborg.

Men vad händer med den filmiska blicken när hon istället undersöker en struktur där hon tillhör normen och maktskiktet? Hur kan man hitta sätt att konfrontera sina egna rädslor och fördomar? Hanna tycker att det är intressant om även den som har maktpositionen undersöker strukturerna. Samtidigt ökar risken att förstärka normer när man själv är en del av dem, även om ambitionen är att ge en mer mångfacetterad bild av världen.

Det är frågeställningar som aktualiserats i och med ett större projekt, som hon kallar Kära Europa. I projektet ingår bland annat kortfilmen Burka songs, en performance kring den heltäckande slöjans symbolvärde i Europa, och långfilmen Min franska revolution, en kärlekshistoria som tar slut, ett sökande som börjar; en roadtrip genom Sverige, Frankrike och Algeriet. I filmerna undersöker hon gränserna för nationell tillhörighet och identitet i dagens Europa.

Inför vårens inspelning trodde Hanna Högstedt att hon skulle få våldsamma reaktioner från fransmännen. En mening i Marseljäsen lyder: "Marschera, marschera! Må orent blod vattna våra plogfåror". Att en burkaklädd kvinna sjöng texten trodde Hanna Högstedt skulle upplevas som provocerande och kanske till och med hotfullt. Hon berättar att hon var rädd för att hon skulle tas för en terrorist. De betydligt mer stillsamma reaktionerna fick henne istället att börja fundera över sin egen roll som vit och icke-muslimsk, och filmen tog en ny riktning.

Filmen Burka songs färdigställs i vår och får premiär under 2013. Nästa år kommer troligen även A safe place for the wild ut på dvd.