onsdag 12 december 2012

Hur inbäddad är Zero dark thirty?

Regissör Bigelow och Oscar.
På onsdag, den 19 december, är det smygpremiär i USA för en av årets mest omdebatterade filmer, uppföljaren till Kathryn Bigelows Oscarsbelönade krigsfilm The Hurt Locker. Äntligen kan biopubliken själv avgöra hur inbäddad i amerikansk underrättelseverksamhet Zero dark thirty egentligen är – en konstnärligt kvävd militär loggbok eller (som har nämnts i recensioner hittills) en cool, intensiv och intellektuellt utmanande film.

Sedan nyheten kom ut att hon och journalisten och författaren Mark Boal höll på med en film om jakten på Usama bin Ladin har Zero dark thirty, som den senare döptes till, varit en politiskt het potatis.

Den blev till parallellt med att verklighetens spelplan förändrades, en spelfilm med journalistiska förtecken. Bland annat innebar det att Boal och Bigelow fick skriva om manuset när det kom ut att en CIA-ledd operation hade tagit Usama bin Ladins liv i Abbottabad i Pakistan i maj 2011.



Aktionen blev en fjäder i hatten för Obama. Filmens premiär fick, efter protester från republikanskt håll, skjutas fram från oktober till december för att inte påverka utgången av presidentvalet med sin möjliga positiva pr-effekt för presidenten.
I somras höjdes röster, bland annat från den konservativa organisationen Judicial Watch, om att filmskaparna fått en alltför generös tillgång till information, även hemligstämplad sådan. På organisationens hemsida publicerades bland annat mejlväxling mellan CIA, amerikanska försvarsdepartementet och filmskaparna.
Bland annat skriver en talesperson på CIA i ett internt mejl om fördelarna med att ge filmskaparna inblick i operationen:
“I know we don’t pick favorites but it makes sense to get behind a winning horse…Mark and Kathryn’s movie is going to be the first and the biggest. It’s got the most money behind it, and two Oscar winners on board…"
Kritiken fick enligt amerikanska medier försvarsdepartementet att undersöka sitt handlande i en internutredning.

En annan debatt har rört hur den behandlar tortyr. Filmen inleds med en tortyrscen och några kritiker har hävdat att det skildras som ett nödvändigt verktyg för att få fram informationen som sedan ledde till att man hittade bin Ladin.

Själv är jag överraskande ointresserad av resultatet, som ju får svensk premiär 1 februari (en tidig visning på Göteborgs filmfestival?). Bigelow är en cool katt, men min spontana känsla är att om ett filmteam varit så i samarbete med USA:s underrättelseverksamhet är chansen liten att det vågar förhålla sig fritt eller kritiskt till källorna. 

2 kommentarer:

  1. Jag är spänd på att se hur filmens huvudkaraktär kommer skildras, med tanke på att filmen (enligt dom som sett den) bärs fram av just en kvinnlig huvudkaraktär, spelad av Jessica Chastain.

    Filmen är också den hetaste frontrunnern inför oscarsracet, vilket - om inte mitt minne sviker mig, gör filmen extra intressant då det är sällan en oscarsfavorit bärs fram så pass av en kvinnlig huvudkaraktär - och ännu mer speciellt med tanke på att filmens ämne och innehåll inte är vanligt för just en film som bärs fram av en kvinnlig huvudkaraktär.

    Tidigare oscarsfilmer med kvinnliga huvudroller brukar ha mer klassiska, typiska miljöer och ännu mer karaktärer, som Black Sawn (kvinna som är balettdansös kämpar mot prestationskrav) eller Million Dollar Baby (kvinna som boxas kämpar mot fördomar).

    Nu ligger ju Zero Dark Thirty:s tyngd och fokus på nåt helt annat än den kvinnliga huvudrollen och är dessutom verklighetsbaserad, men jag tror den kan bli en intressant nöt att analysera angående kvinnors utrymme och funktion i storfilmer.

    Dock finns det ju en risk att Chastains karaktär inte får en större funktion än "skicklig arbetskvinna i typisk manlig miljö kämpar mot terrorism och svårigheten att styra dominanta militärmän för att hon är kvinna", men jag hoppas Bigelow har tänkt till några extra snäpp med karaktären, trots att hon (väl?) är verklighetsbaserad...

    Jessica Chastain är dessutom en grym skådis, i vilket fall.

    SvaraRadera
  2. Du har rätt i att det är relativt ovanligt, samtidigt ett väl beprövat grepp för att "humanisera" hårda miljöer eller för att få fram kontrasterna mellan den tuffa omgivningen och den mjuka människan. Chastain är ju väldigt bra och gör säkert en grym insats.

    SvaraRadera