Har DN helt snöat in på Taken 2-aktuelle skådespelaren Liam Neesons könsorgan? I en intervju noterar reportern Nicholas Wennö att ryktena går: det ska tydligen vara väldigt stort, eller var det långt? Stackars Liam Neeson blir inte själv tillfrågad.
En vecka senare publicerar tidningen en krönika av Andreas Nordström som utgår från Neesons enligt hörsägen ovanligt stora organ och sveper vidare till andra (manliga) skådespelare med samma aura av grandeur runt sig.
Förutom att man förbluffas av den intensiva fascinationen – jag skulle till exempel ha svårt att intressera mig för storleken på Cameron Diaz blygdläppar eller för hur stor livmoder hon har – är det läge att granska källorna.
Intervjun hänvisar till en amerikansk podcast, Hollywood babble-on (notera här returinformationen, DN:s intervju citeras i podcasten) som görs av serieförfattaren Kevin Smith och komikern Ralph Garman.
Krönikan hänvisar till Tumblr-bloggen Liam Neeson's cock, som låter läsare skriva in små tänkvärda aforismer som "Liam Neesons cock is so big, it is the 99 percent… Of liam neeson." Påståendena läses bland annat upp i slutet av ovanstående podcast.
Rätt tveksamma journalistiska källor, med andra ord.
Så varifrån kommer då detta rykte som får annars sansade män att gå ner i spagat? I de flesta träffarna på Google anges den verkliga källan vara den ökända fotomodellen Janice Dickinson, som hade en relation med Neeson och valde att skriva om hans könsorgan i självbiografin No lifeguard on duty (2002).
lördag 29 september 2012
söndag 16 september 2012
Säg en tjej i Flickornas quiz
Färre kvinnor än män blir filmregissörer. Jo jo. Men en annan anledning till att kvinnliga regissörer så sällan dyker upp på topplistor, som filmtidskriften Sight & sounds omröstning om världens bästa filmer, eller den svenska motsvarigheten i FLM, är att de flesta har jäkligt dålig koll på dem som faktiskt finns.
Om du eller jag skulle ombes rabbla kvinnliga respektive manliga regissörer skulle troligen färre kvinnliga namn dyka upp än som stämmer med den verkliga andelen. Vi behöver inte veta att det är en kvinna som anses vara en av de allra första att göra narrativ film. Vi kan Georges Méliès namn och bröderna Lumières namn, men inte hennes trots att hon var samtida.
Tror du oss inte, testa då dina kunskaper i Flickornas quiz. Har du en bra fråga som måste vara med, mejla den gärna till emmafinaalma@gmail.com.
söndag 9 september 2012
Listorna vi älskar att hata
Dagmar Brink och hennes "Alex" i fokus i Hasse Ekmans fina film.
Flickorna har listat de bästa svenska filmerna genom tiderna, en uppgift som förstås är omöjlig. Vem har ens sett alla svenska filmer? Inte vi. Friskt ur minnet har vi i alla fall valt berättelser vi blivit berörda av. Här är de:
MARIA DOMELLÖF-WIK
- Hets (Alf Sjöberg, 1944)
- Flicka och hyacinter (Hasse Ekman, 1950)
- Sommaren med Monika (Ingmar Bergman, 1953)
- Flickorna (Mai Zetterling, 1968)
- En kärlekshistoria (Roy Andersson, 1970)
- Dunderklumpen (Per Åhlin, 1974)
- Barnens ö (Kay Pollak, 1980)
- Sagolandet (Jan Troell, 1983)
- Flickan (Fredrik Edfeldt, 2009)
- Apflickorna (Lisa Aschan, 2011)
- Flicka och hyacinter (Hasse Ekman, 1950)
- Persona (Ingmar Bergman, 1966)
- Flickorna (Mai Zetterling, 1968)
- En kärlekshistoria (Roy Andersson, 1970)
- Picassos äventyr (Tage Danielsson, 1978)
- Ett anständigt liv (Stefan Jarl, 1979)
- Den enfaldige mördaren (Hans Alfredson, 1982)
- Fanny och Alexander (Ingmar Bergman, 1982)
- Fyra nyanser av brunt (Tomas Alfredson, 2004)
- Play (Ruben Östlund, 2011)
Listor är tramsigt, listor är dumt, men lika mycket ett sätt att bekänna färg. Visa vem du är, ett fruset ögonblick i livet. Vad som betyder något för dig, just då.
Sammantaget säger den lista tidskriften FLM sammanställt i sitt senaste nummer säkert minst lika mycket om svenska filmkritikerkåren som om svensk film.
Och att Flickorna listar så många filmer om flickor säger någonting om oss.
Etiketter:
filmkritiker,
Flickorna,
listor,
smak
tisdag 4 september 2012
Tre skäl att se Förbjuden kärlek
Sarah Kazemy och Nikohl Boosheri i Maryam Keshavarz film Förbjuden kärlek. |
- När såg du en galen klubbscen, med svettig och bultande dans, från Teheran senast?
- För att den precis som det iranska dramat En separation, som fick en Oscar i våras, visar hur en familj kan gå sönder helt utan egen kraft, bara på grund av ett yttre tryck eller ett lands interna konflikter. Fast Förbjuden kärlek är också rolig och full av livskraft, tack vare skådespelarna som spelar de förälskade tjejerna Astafeh och Shireen, samt ett bra soundtrack.
- Göteborgska skådespelaren och regissören Nasrin Pakkho spelar en mamma som slits mellan sin frihetslängtande dotter och sin son som lämnat sitt partyliv och blivit konservativt religiös.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)