Rökbomb mot abortfilmfestivalen

Abortfilmfestivalen utsattes på söndagen för en antifeministisk attack.

Mitt under visningen av Diana Whittens prisade dokumentär Vessel rusade tre maskerade män in i lokalen. "Det här är en bomb!" skrek de och kastade samtidigt in något i rummet. Det smällde till och tjock rök utvecklades i lokalen. De som befann sig där blev livrädda. Orange stickande rök fyllde snabbt lokalen. Polis och brandkår tillkallades, men innan de hann komma till platsen fick festivalbesökare bland annat lägga sig golvet där det gick lättare att andas. Någon fick efter en stund upp ett fönster så röken i alla fall blev något mindre tät.

De som var på plats var chockade och skärrade, bekräftar Josefin Morge, pressansvarig hos festivalarrangören RFSU.

Polisen larmades om händelsen på söndag eftermiddag strax efter klockan fyra, och attacken uppmärksammades i riksmedia. Stockholmspolisens presstalesman Kia Samrell konstaterade att ingen skadats fysiskt, och att röken var ofarlig. Enligt vittnen ska tre män ha synts springa från platsen.

Syftet med abortfilmfestivalen är att uppmärksamma och fira att det är 40 år sedan den svenska abortlagstiftningen trädde i kraft. Under söndagen i konstnärskollektivet Pannrummet i Stockholm varvades dokumentärer med kortfilmer. Här fördes också samtal med inbjudna internationella gäster.
Filmen Vessel som visades när attacken ägde rum, kretsar kring den legendariska aktivistgruppen Women on Waves. Ett nätverk som utför aborter ombord på sitt skepp ute på vattnet, nära gränsen till olika länder där abort är förbjudet.

Både vuxna och barn befann sig i lokalen när den attackerades av abortmotståndare. Att en så här våldsam händelse, riktad mot filmintresserade feminister och konstaktivister, äger rum i Stockholm 2014 är helt oacceptabelt.

Dags för världens första abortfilmfestival

Nu är tiden mogen, och Flickorna-bloggen utbrister: äääääntligen! Nu drar världens förmodligen allra första abortfilmfestival gång, med filmvisning, intressanta samtal och konstaktivsm.
Bland annat blir det Sverigepremiär för Diana Whittens nya, prisade dokumentär Vessel, en medryckande skildring av den legendariska aborträtts-rörelsen Women on waves och deras grundare abortläkaren och konstnären Rebecca Gomperts.

På programmet står även kortfilmer som RFSU:s egna Jag fick resa - berättelser om osäkra aborter och Emma Thorsanders animerade dokumentär Embryo - där fem kvinnor i intima intervjuer berättar om sina aborter.

Irländske videokonstnären Siobhán Clancy gästar dessutom Stockholm där hon visar sin alldeles färska konstfilm XXXXXXXX, med fokus på mötet mellan svensk och irländsk abortaktivism.

Platsen för festivalen är Skeppargatan 98 i Stockholm i konstnärskollektivet Pannrummets lokaler. Filmfesten, som äger rum söndagen 7 december, är arrangerad av tidskriften Ottar och RFSU:s abortnätverk. Vid sidan om filmprogrammet bjuds gästerna också på releasemingel för Ottars nya nummer med tema Abortkamp.

Abort som tabu kan stå på tur att hävas. Sekel av tystnad och skam kring detta medicinska ingrepp på kvinnokroppen behöver belysas och ifrågasättas. Abortens historia, inte minst abortlagstiftningens historia, vad vet vi om den egentligen? Här finns väldiga kunskapsluckor - både vad gäller nationell och internationell lagstiftning, liksom i vad vetenskapen och religionen spelat för roll i förtigandet av utförda aborter. De känslomässiga aspekterna kring abort, smusslet runt ingreppen och så vidare, har behandlats inom (film)konsten, musiken och litteraturen, men liksom vad gäller mens inte alls så omfattande och utförligt som kunde förväntas. Många kvinnor förvägras än i dag abort. Andra riskerar sina liv under den stora mängd illegala aborter som regelbundet utförs världen över.

Abortfilmfestivalen i Stockholm är en del av den större Aborträttsfestivalen som pågår hela helgen, 4-7 december.

Tre till abortfilmer Flickorna annars varmt rekommenderar, som inte visas på just den här festivalen, är rumänska Guldpalms-vinnaren 2007 tillika Cristian Mungius oförglömligt obehagliga drama om en illegal abort: 4 månader, 3 veckor och 2 dagar,  Mike Leighs mörka Vera Drake, med briljanta Imelda Staunton i huvudrollen som änglamakerska, och Alexander Paynes närmast bisarrt roliga komedi Citizen Ruth - där Laura Dern som gravida Ruth hamnar i en obeveklig dragkamp mellan abortförespråkarna och den kristna högern.

Kristin Scott Thomas: Nu får det vara nog!

Skådespelerskan Kristin Scott Thomas slutar filma. Anledningen är att hon tröttnat på branschens stereotyper och att ständigt erbjudas samma slags roll.

Mångfaldigt prisade fransk-brittiska skådespelerskan Kristin Scott Thomas har en rad minnesvärda roller bakom sig sedan debuten 1986 mot Prince i Under the cherry moon: från Polanskis erotiskt laddade Bitter Moon till Mike Newells komediklassiker Fyra bröllop och en begravning.

Men nu har den 53-åriga skådespelerskan fått nog. Efter mer än 30 år i filmindustrin och över 65 filmer berättar hon för The Guardian att hon lägger av:
–Plötsligt tänkte jag att jag klarar inte av en enda film till! Jag insåg att jag slentrianmässigt gjort sånt jag kan så många gånger, på så många olika språk. Det tråkar ut mig, så nu slutar jag.

Kristin Scott Thomas har haft en strålande karriär såväl i Frankrike, dit hon flyttade som 19-åring, som i Storbritannien. Genom åren har hon varvat storfilmer som Den engelske patienten, Mission: Impossible och Gosford Park med smalare drama som Jag har älskat dig så länge, Sarahs nycklar och Bakom stängda dörrar.

Efter att ha tillbringat timmar av väntan på inspelningsplatsen, senast inför komedin Confessions of a shopaholic, är hennes tålamod slut. Hon ser kritiskt på hur branschen fungerar och de likartade roller hon numera erbjuds som 50 plus. Det är ett smalt urval, där hon förväntas upprepa det hon gjort förut: gestalta en olycklig medelålders kvinna.

– Folk vet att jag kan det där, så då vill de se mig göra en favorit i repris. Men jag har ingen lust att låtsas vara olycklig hela tiden, och det är samtidigt det jag erbjuds spela.

Publiken på Göteborgs filmfestival kunde nyligen se Kristin Scott Thomas i The invisible woman, Ralph Fiennes nya film om Charles Dickens och hans mycket yngre älskarinna. Det är ett talande exempel på de olika villkor som gäller för män och kvinnor över femtio inom filmindustrin. 1996 spelade Scott Thomas och Fiennes älskare i Den engelske patienten. I den nu aktuella filmen syns hon istället som mamma till den kvinna Fiennes faller för, i sin tur spelad av trettioåriga Felicity Jones.

Med skådespelare som Maggie Smith och Judie Dench som lysande undantag erbjuds kvinnor över femtio främst roller som mammor.

–Jag har hamnat lite mellan stolarna, säger Kristin Scott Thomas.

–Eftersom jag är över fyrtio anses jag för gammal för att spela förförisk. Samtidigt är jag lite för ung för att spela farmor. En annan sak som retat skådespelerskan är att hon systematiskt använts som alibi för att ge tunna filmer mer tyngd. Att hennes namn mest behövts för att säkerställa produktionsstöd.

– Jag vet att man inte ska bita den hand som föder en, men jag har gjort så mycket för andra människor och livet är så kort. Jag tänker inte fortsätta så här.

Redan på 1990-talet lämnade Kristin Scott Thomas Hollywood för att jobba mer småskaligt i Europa. I framtiden tackar hon nej till film och tv-roller för att i stället helhjärtat ägna sig åt teater.

Artikeln har publicerats på gp.se

Jämställd film mest lönsam

De filmer som klarade Bechdeltestet var också de som drog in mest pengar. 

I alla fall om vi ska tro nöjessajten Vocative som i januari kollade upp de 50 mest lönsamma amerikanska filmerna 2013. Undersökningen visade att 24 av dessa filmer klarade Becheltestet. Dessutom drog de in nästan dubbelt så mycket pengar som de filmer som inte blev godkända. 

Filmerna som klarade testet kammade hem totalt 27,4 miljarder kronor, medan de som misslyckades landade på 17,3 miljarder. 

Den överlägset mest lönsamma filmen av de godkända var The hunger games: Catching fire med Jennifer Lawrence i huvudrollen som hjältinnan Katniss Everdeen. Det dystopiska framtidsäventyret drog in 2,5 miljarder kronor enligt the Telegraph.