Män berättar allt dom vet på film

Nyss kom Rebecca Solnits essä Men explain things to me på svenska. Den amerikanska författaren gav med texten upphov till begreppet "mansplaining": alltså fenomenet med män som känner sig tvingade att hålla miniföreläsningar inför en kvinna. Nytt namn, uråldrig härskarteknik.

En guldgruva för den som vill skåda mansplaining är film. I litteratur kan information färdas mer sublimt mellan personer, men på film måste för publiken nödvändig fakta förmedlas av någon av rollfigurerna. Och gissa vilken urscen som då dyker upp ur manusförfattarens undermedvetna? Jo, mannen som förklarar sakernas tillstånd för en underinformerad kvinna.

Inte sällan är det information vi i publiken inte ens behöver. Men manusförfattaren vill verkligen visa vilken fin ömsesidigt inlyssnande (?) relation paret har. Så mannen får bli en auktoritet inom sitt område och från sin upphöjda position av visdom inviga kvinnan i allt från gurkodling och köttglazeing, till religiös symbolik och Hälsingland. Eller som i Transcendence, där hela filmen i stort sett går ut på att vetenskapsmannen Will förklarar för sin fru Evelyn (också prisad vetenskapsman) hur artificiell intelligens fungerar.




Att kvinnor saknar information som mannen måste bistå henne med har så klart sitt upphov i den skarpa uppdelningen av manligt och kvinnligt och medföljande idéer om offentligt/privat, aktiv/passiv, tanke/känsla. Men att vi i det fria informationssamhället har lyckats hålla liv i idén att kvinnan behöver veta något som bara en man genom att prata jättelänge kan informera henne om – det är inget annat än en bedrift.

Inte ens den gamle indieälsklingen Jim Jarmusch är befriad från automatiskt mansplainande i manus. I senaste filmen Only lovers left alive, med Tilda Swinton och Tom Hiddleston, blir det komiskt, när den extremt intelligenta vampyren Eve – som läser hundratals av världshistoriens mest betydelsefulla böcker om dagen – behöver fråga sin till synes mest rockdiggande vampyrman Adam om Einsteins teorier.

Vad är man då rädd ska hända om Eva får förklara för Adam? Att han infantiliseras, att publiken inte ska orka höra, att kvinnan framstår som en olidlig besserwisser? Exakt så.

Mai Zetterling som Strindberg i ny film

En hittills okänd essäfilm av Mai Zetterling har återupptäckts och kommer att visas på Hagabion  Göteborg 23 januari.
I filmen Mai Zetterling's Stockholm (1979) spelar regissören rollen både som August Strindberg, med skägg och mustasch, och drottning Kristina. Filmen är en humoristisk betraktelse och tolkning av Zetterlings hemstad Stockholm, och visas som en del av Anna Linder och Ingrid Rydbergs pågående forskningsprojekt på akademin Valand: Queera rörliga bilder.
Lite mer info om den sällsynta filmen hittar du här: Genustrubbel på 70-talet